Bengt Ingerstam, ordförande, Sveriges konsumenter i samverkanShopping har gjorts till en innegrej, du bara måste shoppa. Tidningarna spär på med reportage om hur du shoppar bäst och blir trendigast. Mest riktar man sig till det sköna könet, som tydligen är lättast att fresta, men också de unga som bara måste ha en mobil av senaste modell för att kolla ”tja, vagöru?”. Kommunikation med röst, sms eller mejl har blivit lika viktigt som att kommunicera med senaste modellen från H & M eller väskan från – ja, inte vet jag. Bankerna har gjort sitt för att underlätta impulsshopping. Hittills i alla fall. Men det gick tydligen att lagstifta mot det för att rädda svaga konsumenters ekonomi. Vad blir nästa ingripande? Inför en hotande klimatkatastrof kanske det inte är oundvikligt med mera lagstiftning, för att rädda vår gemensamma ekonomi och överlevnad?Det enorma slöseriet med koldioxidabsorberande träd, som blir papper och som ska tryckas och transporteras till våra brevlådor för vidare befordran till återvinningscontainrarna och vidare… är ju ”uppoffringar” för att vi, köparna, ska köpa mera. På köpet får vi en massa förpackningar som vi ska sortera och köra i väg med. Utgifterna för de som köper reklamen är snart uppe i 70 miljarder kronor, men vad kostar den oss i slutändan? Avsikten är dessutom att vi ska köpa mera, shoppa på bara. Så det blir en del miljarder till, med förpackningar, transporter och resurser. Hjulen bara snurrar fortare och det blir varmare ute.Sveriges konsumenter i samverkan har ett förslag: låt oss konsumenter betala för reklamen. Direkt genom att beställa det vi behöver informera oss om och har nytta av, om vi ska köpa hus eller bil, båt eller resa. Då skulle dagstidningarna inte väga ibland uppemot kilot, utan jag skulle få den bilaga jag just då abonnerar på. Alla köper ju inte alltid hus, bil, båt, frys, tv eller dator. Veckobreven från handlarna borde helt enkelt förbjudas, så slipper de stackars handlarna att varje vecka leta billiga varor eller fixa fyndiga knep att locka oss med, som 39:90 eller 2 för 30:- (förtjänst kanske 20 öre). Håll en jämn och låg prisnivå så hittar vi nog snart var vi vill handla och slipper hålla reda på en massa kuponger. Men då krävs ett ingripande från ovan, så ingen missgynnas. Det vore väl inte omöjligt i dessa bekymmersamma klimattider? Eller ska vi vänta tills krisen är ännu värre? En annan fråga som egentligen bara är en redlighetsfråga: måste ni alltid tillhandahålla allt? En av våra största försörjningskriser håller på att segla upp, de tomma haven. Därifrån kommer vår bästa föda med bra fett och protein, producerad utan konstgödsel och traktorer. Varför kan inte handeln – stora professionellt organiserade kedjor – sköta sådant här bättre utan måste bli ertappade av en vaken journalist? Det finns listor på vad som är hotade arter. Låt bli att sälja dem, håll er till de ”gröna” sorterna. Klarar inte våra politiker av problemen med fisket så kanske de klarar att ge handeln order om vad man får och inte får sälja.Men helt säkert, när krisen blir värre blir det nog tuffare tag och svårare ju längre vi väntar. Så varför vänta och låtsas att vi lever problemfritt – och att det bara är att shoppa på, det går inte i längden nu längre. Lågenergilampor är inte hela lösningen!