Jan Börjesson, publicist, f d chefredaktör för Fri Köpenskap och Fast Food.Därtill kommer alla frivilliga bestämmelser som handlarnas

organisationer träffat med olika myndigheter.Förutom att handlaren själv förutsätts känna till vilka regler som gäller ska han/hon också se till att all personal följer regelverken.Livsmedelshandlarens orimliga situation har aktualiserats genom de senaste månadernas mediedrev mot landets Icahandlare. Visst, det är lagvidrigt – och definitivt oprofessionellt – att packa och märka om omtåliga köttprodukter. Men när händelsen blåses upp som närmast en terrorhandling utförd av giriga miljonärer undrar man vart perspektiven har tagit vägen. Såvitt jag vet har förseelserna varken lett till matförgiftningsfall, än mindre till epidemier. Det är alltså inte al-Qaida det handlar om utan om aningslösa handlare, som i de aktuella fallen råkar vara ansvariga för Icabutiker. Detta inte sagt som ett försvar för köttfusket utan som en påminnelse om att det finns värre hotbilder än lite för gammal köttfärs. Handlarna uppmanas nu av Ica att i fortsättningen bara sälja centralpackat kött, vilket låter minst sagt otrendigt. I en tid när klimathotet får marknaden att skrika efter mer närodlat och närproducerat väljer Ica centralproduktion och långa transporter. Livsmedelshandeln är tveklöst landets mest utsatta detaljhandelsbransch med mängder av både skrivna och oskrivna regler för hur hanteringen ska bedrivas. Jämfört med andra branscher avkrävs livsmedelshandeln ett orimligt stort samhällsansvar. En kassörska som missar att begära legitimation av några ölköpande ungdomar stämplas som langare och hotas både av lokalpressens skampåle och dryga böter. Inget godis vid kassan har varit ett stående rekommendation sedan 1970-talet. Varför? Om föräldrarna inte klarar av att hålla ungarna från godiset är det knappast butikernas ansvar. Dessutom finns ju lösviktsgodis på andra ställen i butikerna. Men där handlar kritiken om kolibakterier som frodas i systemet eller om missvisade prisskyltning. Nej, det ska faen vara livsmedelshandlare, för att travestera August Blanche.Klimathotet sätter ytterligare negativt fokus på handeln. För få och för dyra ekologiska produkter; handeln tjänar grova pengar på plastkassarna, som av miljöskäl borde förbjudas; butikerna negligerar kravet på att inte sälja utrotningshotade fiskarter; felaktig ursprungsmärkning av frukt och grönt och andra färskvaror; handeln måste satsa på fler rättvisemärkta produkter; butikerna borde sluta att sälja importerat vatten på flaska. Listan över anklagelser mot handeln kan göras hur lång som helst.Men samhället har självklart också ett ansvar gentemot handeln. Men här tycks rollfördelningen inte vara lika självklar. Butikssäkerheten är till exempel ett område som till stor del negligerats både när det gäller lagstiftning och ingripanden. Snatterier av varor för belopp under 800 kronor, som är gränsen för stöld, avskrivs rutinmässigt. Butiksrånen fortsätter att öka, men det är få av rånen som klaras upp och leder till åtal. Många ärenden läggs ner i brist på bevis. Samhällets attityd är att handeln själv ska ta hand om den här typen av problem.Handlarens yrkesroll är således både kravfylld och riskfylld. Det vore välgörande om även den aspekten någon gång kom fram i debatten om ansvarslösa och fuskande butiker.