Anna Ottosson: Vill inte bli sur på lunchen
Jag surnade till ordentligt i går till lunch. Eftersom jag bor i
Sveriges restaurangtätaste område borde det inte vara något problem att
snabbt hitta något gott och fräscht att sätta tänderna i. Men det är
det.
Anna Ottosson,
vice ordförande,
Dietisternas riksförbund.
Jag letar och letar. Och jag är ändå proffs på att hitta bra mat och undvika fällorna.
Om jag vill ha transfetter så finns det. Om jag vill ha mat full av tillsatser så finns det. Om jag vill ha socker så finns det också. Men om jag vill ha vällagad, välbalanserad mat med grönsaker är det svårare att hitta.
Däremot hittar jag pastasallader som många tror är nyttiga, men visar sig vara rena kaloribomberna. Eller bleka korvar som ligger och rullar timme ut och timme inne bredvid kassan.
Lämnar jag Stockholm blir det inte bättre. En resa genom Matsverige är tyvärr en flottig och saltad historia. I bil längs E 4 från Stockholm till Skåne är man hänvisad till gatukök eller vägkrogar där frityrlukten hänger tung. Stannar man till i vilken stad som helst i Sverige finns det feta lunchalternativ på krogar och pizzahak.
Och i personalmatsalarna har personalen inte något större val än att sätta i sig en lunch som är gjord för grovarbetare på 1950-talet.
Livet är alldeles för kort för att slösas bort på trist bukfylla. Mat är njutning för mig och jag vill njuta ofta: en frasig croissant till frukost, en nyttig lunch med perfekt stekt lax på krispig grönsaksbädd eller en färgglad fruktsallad på språng mellan mötena på stan.
Det jag upprörs över är att utbudet av luncher och snabbmat är alldeles för homogent och att utbudet av nyttig och god mat är skrämmande litet. Därför är jag trött på det matutbud som omger oss, där vi alla passerar varje dag. Dag ut och dag in. Jag är trött på att behöva kriga mig fram till ett söndervaxat äpple – för att det är det enda hyfsat nyttiga att få tag på när jag behöver något snabbt.
Hamburgare och pommes frites är en flottig världsmedborgare. Statistiken visar att vi håller på att äta ihjäl oss. För första gången i historien är fetma nu ett större problem än svält i världen.
Det är heller inte konstigt att 2,5 miljoner svenskar är överviktiga när utematen håller så låg nivå. I mitt arbete som dietist möter jag människor varje dag som verkligen vill äta gott och hälsosamt för att ha en snygg och sund kropp. Bra mat som tillför smaklökarna någonting och som varken gör dig fet eller sjuk. Det går att göra. Goda exempel finns.
Går man på en gata i Sydney kan man köpa färskpressad juice eller fräscha fruktsallader i tunnelbanan. Längs Italiens motorvägar blir jag alldeles lycklig över mackorna som serveras på vilken bensinmack som helst.
Brämhults juice är ett bra exempel i Sverige. Goda och så nära färskpressat som man kan komma. Små förpackningar med minimorötter är också klockrent. Dessutom kan det löna sig. En norrländsk handlare som tog bort ”tre chockladbitar för en tia” vid kassan – och i stället fyllde stället med frukt – ökade sin försäljning. Storstilat!
Den aktör som på allvar erbjuder svenskarna inte bara enskilda bra produkter utan bra komponerade måltider är en vinnare i kampen om den växande målgruppen hälsomedvetna konsumenter. Så skärp till er, ni som kan påverka utbudet. Ta vara på det enorma intresse som finns för hälsomat. Ge oss bättre alternativ och låt oss slippa sura på lunchen.
Text Anna Ottosson
