Agneta Dreber:Vågar man hoppas på mer sans och balans?
10-talet är över oss. Dags att blicka framåt. Vad händer med den
uppskruvade matdebatten? Vågar man hoppas på mer sans och balans
framöver?
Agneta Dreber,
vd, Livsmedelsföretagen.
Under 00-talet nådde intresset för mat och dryck nya höjder. Diettipsen och modedieterna avlöste varandra. När förra decenniet grydde var ”light”– trenden fortfarande stark. Matproducenterna, våra medlemmar, tog fram produkter med mindre fett och socker. Ett decennium senare kan vi konstatera att fetare alternativ som till exempel vispgrädde säljer som smör.
De officiella kostråden och näringsrekommendationerna har hamnat under lupp. Dessa måste självfallet tåla en prövning och debatt. Tyvärr lägger en del personer av den så kallade LCHF-rörelsen (Low Carb High Fat) mycket kraft på konspirationsteorier och pajkastning mot alla (oliktänkande). Det försvårar en saklig diskussion. Förhoppningsvis kommer de upp ur sandlådan under 10-talet.
Under 00-talet såg vi också ett ökat intresse för ”naturlig” mat. Suget efter ekologiskt, närproducerat och småskaligt med mera ser ut att hålla i sig. Vi lär dock få se fler motreaktioner, liknande den Marit Paulsen uttrycker i sin bok Lurad av laxen. I den sätter hon också fingret på frågor som förtjänar större uppmärksamhet, nämligen matsvinnet. I den frågan har också Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, gjort förnämliga insatser. Att minska svinnet är något som alla kan medverka till och som definitivt gynnar miljön.
Den intensiva tillsatsdebatten är även den delvis född ur naturlighetstrenden. Och äntligen har vi fått en debatt om kvalitet – i stället för den eviga och tjatiga frågan om matpriser. Våra företag ser fortlöpande över användningen av tillsatser, liksom av beskrivningen av sina produkter. Visst har det på sina håll funnits en viss slentrian i nyttjandet av tillsatser. En del har visat sig tämligen onödiga i vissa produkter. En viktig förklaring är de ständiga kraven på billigare mat. Lågt pris har haft ett pris.
Livsmedelsföretagen i Sverige genomgår just nu stora förändringar på flera områden. En del av detta handlar om att erbjuda ett större utbud av produkter med få eller inga tillsatser. Den utvecklingen lär fortsätta.
Livsmedelsindustrins kritiker genomgår också förändringar. I sin iver att hålla liv i tillsatsdebatten har de blivit ännu mer radikala. En flitig spridare av skrämselpropaganda är svampkonsulenten med mera – Tommy Svensson – som bland annat anlitats som ”tillsatsexpert” av TV4:s Matakuten. Svensson påstår att var och varannan godkänd tillsats är farlig. Under hösten kom han bl a med ett i livsmedelsbranschen uppmärksammat påhopp på Kravmärkta produkter. Faktakällorna bakom hans påståenden lyser dock med sin frånvaro.
Föreningen Äkta vara ägnar sig inte åt skrämselpropaganda, men har börjat driva en slags nolltolerans mot tillsatser. Budskapet är att nästan samtliga tillsatser är onödiga, bara vi ändrar produktionsmetoderna och hanteringen av maten.
Livsmedelföretagen, Li, kommer att fortsätta argumentera för att tillsatser behövs för att vår mat ska vara säker eller för att motsvara konsumenternas förväntningar på hållbarhet, konsistens, smak och utseende.
Vi kommer också att fortsätta påminna om de mervärden som en storskalig, högteknologisk och innovativ livsmedelsproduktion innebär nämligen ett rikt utbud av god, hälsosam, bekväm, prisvärd och miljösmart mat. Svensk livsmedelsförädling är i världsklass, vilket syns inte minst i exportutvecklingen. Med största sannolikhet överstiger svensk livsmedelsexport för första gången 50 miljarder kronor 2009. Sverige har alla chanser att bli ett matland som det talas om i (övriga) Europa!
