– Det finns flera aspekter på det. En är att vi gärna vill erbjuda ett riktigt kvalitetskött och det finns ett stort sug efter sådana produkter nu. Det handlar inte längre enbart om lågpris utan kvalitet är viktigt. Många kunder vill att det ska vara lite extra bra och sedan har det ju dykt upp flera producenter som erbjuder sådant kött. Titta bara på Britt-Marie Stegs på Hälsinge lantkök, hon hade det jättetrögt i början men nu är tiden mogen och det går riktigt bra.En annan aspekt är att folk vill ha närproducerat och frågar sig hur långt köttet har åkt innan det hamnar i diskarna. Vad är nära för kunderna i Stockholm?– Visst kan man fråga sig vad som är nära, men vi tycker att Gotland ligger nära nog i det fallet. Dessutom har det köttet transporterats med båt och det är ju ett trevligt transportmedel. När man hör producenter berätta så är det ju så att man säljer över hela landet men det skånska köttet stannar i skåne och det norrländska stannar i norrland. Vi säger helst att vi säljer regionalt producerat kött, kanske inte lokalt.Vad utmärker köttet från rasdjuren?– I dag är det ju så att kött som kommer ut på marknaden kommer från mjölkkor. Raserna Hereford och Charolais föds upp för att ge kött och det ger en ganska stor skillnad på köttet.Kommer ni rasmärka köttet?– Nej, det gör vi inte. Det går inte alltid för en gård kan arbeta med flera raser, däremot märker vi med gårdens namn.Blir köttet dyrt i butikerna?– Det blir inte ett lågprisalternativ det vill jag inte säga. Jag har faktiskt inte sett priserna än men de kan nog variera. Det blir i alla fall inte hejdlöst dyrt, som i saluhallarna.Har du själv smakat köttet?– Ja, jag har smakat på restaurang men det var lite oklart vilken ras det var. Men jag vet att Charolais är väldigt fint. Jag känner att jag behöver lära mig lite mer om köttet.Text: Camilla Myrsten