Birgitta Rasmusson: Trend och coachning i tiden
En fredagseftermiddag passerade jag Hötorget mot slutet av dagen. Sparris var det stora dragplåstret, både vit och grön. Försäljarna överröstade varandra. Någon hade ganska lite kvar i sin låda. Om det skulle se ut som slutsålt eller inte föreföll en aning tvetydligt. Fyllt eller inte så såg de torra och magra stänglarna allt annat än frestande ut.
Birgitta RasmussonprovkökschefemeritusOm det
Fyllt eller inte så såg de torra och magra stänglarna allt annat än
frestande ut.Jag erinrade mig förra försommaren då jag cyklade längs Elbe och det var högsäsong för sparris i Tyskland. På minsta lilla järnvägsstation stod försäljare med nyskördad sparris. Alltid täckta med fuktad säckväv eller duk för att hålla sparrisen fräsch. Den jag köpte i Dessau på stationen var toppenfin ända till jag kom hem till Stockholm. Att sparris är årets trend råder inga tvivel om. Alla medier ropar ut att ”äntligen är det säsong för vårprimören sparris”. Svensk ska den vara, så det är tur att vi får fler odlare både av vit och grön. En mig närstående ung dam frågade om jag ätit sparris ännu. För att komma från henne var det en lite ovanlig fråga då jag inte upplevt att matlagning - och definitivt inte sparris – stått på bordet i det hushållet. Men idag styrs vi helt av trender, snabba sådana, och helst ska en coach eller guru ha tipsat just dig om vad du ska äta, hur du ska bete dig, ordna din trädgård, planera din bostad. Detta är något att bita i för handeln. En stjärncoach i butiken vore nog mer värd än all annan vanlig marknadsföring.För något år sedan hörde jag ett föredrag i USA som handlade om hur vi ska få ett långt behagligt liv fram till förväntade medelåldern av 125 år. I flera stater gjorde man en genetisk profil för varje person redan vid barnens födsel. Med utgångspunkt från denna kunde man sedan ge nutritionsförslag. Senaste trenden där var att skaffa en personlig matcoach. Nog låter det häftigare att ha tid hos sin nutritionscoach än hos en dietist...På tåget för en tid sedan hörde jag två blivande studenter diskutera sitt studentfirande. Maten stod inte högt upp på agendan, men det kanske är något för föräldraskapet. Från min tid på provköket minns jag hur hektiskt det var i frågetelefonen i student och examenstider. Nej, det här samtalet på tåget handlade om kreationerna för de olika festerna, makeupstylister, hårstylister och så vidare. Och inte var det deras egen personliga smak som styrde. Samtalet handlade mycket om vem som stod för styling och coaching. Tala om att stress.Flera undersökningar har den senaste tiden visat på hur stressade vi är och hur vi dessutom bara blir olyckligare. Grunden lär ligga i hur vi ska hinna med träning, hälsocoaching, styling, joggning och dessutom boka in alla lopp som det är trendigt att vara med i.Själv blir jag lätt uppjagad av att läsa att jag borde ha en gardenstyling. Tänk om den där trädgårdscoachen säger till mig att plantorna köpta på stormarknaden absolut inte passar in i min täppa. Eller ändå värre, att de gammaldags engelska rosorna inte är något för min personlighetstyp. När ska jag förresten få tid att hitta tider till alla coachingtider. Nej, jag tar mig en cykeltur i Provence och njuter av god mat, goda viner, Lavendel, kryddor och kultur utan att fråga någon till råds. Åtminstone i år.
