Stefan Melesko, ekonomie doktor, medieforskare och professorDet talas om att det behövs 30 eller kanske 40 miljoner svenskar för att alla etableringar ska överleva. För även om invandringen skulle växa och födelsetalen spräcka alla gränser så kommer vi aldrig att i tillräcklig omfattning kunna besöka alla dessa köpcentra så att de blir lönsamma. Vi blir inte tillräckligt många under dessa anläggningars tekniska livslängd! Utöver det problemet så finns det en motsättning mellan de skilda tidsperspektiv som olika aktörer i ett köpcentrum har. Så här kan tänkbara beslutsperioder se ut för centrumaktörer:Dagligvarorna produceras kontinuerligt och leveranserna kommer kanske flera gånger om dagen.Konsumenten köper varorna åtminstone flera gånger i veckan, kanske rentav varje dag. Butikslayouten och varuexponeringen görs om flera gånger per år.Butiksprofilen eller konceptet förändras kanske vartannat år.Lokaliseringsbeslut för en butik äger rum måhända vart femte årBeslut om köpcentrum tas kanske vart tjugonde årAlla dessa beslut är ömsesidigt beroende. Och det finns fler komplikationer. Svinn skrivs bort direkt i resultaträkningen. Datakassor och program försvinner som kostnadspost efter max två år. Butiksinredningar avskrivs på två till fem år. Investeringen i ett förvärvat hyresavtal periodiseras på kanske fem år, men byggnader i centrumanläggningar på minst trettio år. Under tre decennier måste ett fastighetsbolag således bära kostnaderna för sitt nyuppförda centrum.Så låt oss anta att ett antal dagligvarubutiker – nåja åtminstone två – flyttar in i ett köpcentrum. Ett hyresavtal träffas på tre år. Längre tid går knappast. Så efter tre, fyra eller fem år ändras butikskonceptet och dagligvarubutiken flyttar ut. Hyresavtalet har löpt ut. Men det återstår minst 25 år av investeringen i centrumet innan detta är avskrivet.Fler butiker flyttar säkert ut om dagligvarubutikerna lämnar eftersom dessa skapar kundtrafik. Vad gör fastighetsägaren? Sätter sitt centrum i konkurs? Varför inte! Det är en etablerad metod i flera branscher för att sanera balansräkningen.Min prognos är att vi kommer att få se denna ”finansiella reningsmetod” bli vanlig för de köpcentrum som nu byggs upp och ut överallt. Det är det pris vi får betala för den dynamik som beslutsfattarnas skilda tidshorisonter skapar. Överetableringar eller överoptimistiska försäljningsprognoser leder till överkapacitet. Ett intressant fall som nationalekonomerna studerat kallas för cobweb-theorem eller på svenska svincykelteoremet. Om vi vill undvika alla komplikationer som uppstår genom friktioner mellan olika aktörers tidsperspektiv så måste vi överge marknadsekonomin och skapa monopol. Men det är inget eftersträvansvärt, tvärtom. I stället får vi väl se till att födelsetalen ökar så att vi kan fylla alla dessa externa lägen som fransmännen kallar ”les grandes surfaces”. En mer lustfylld och tvivelsutan festligare metod att lösa ekonomiska problem.