Christina Möller, f d provkökschef,Coop.Det är en förhållandevis låg siffra jämfört med amerikaner, som lägger över hälften av sin matbudget på uteätande. Man kan utan vidare påstå att krogätande har blivit vardag. Läser man av hela mässan, och letar trender, kan man utan vidare påstå att vardagen är inne. Det beror inte enbart på statistiken kring uteätandet. Tävlingsutbudet på mässan talar sitt tydliga språk. Diskarna uppmärksammas och prisas liksom personalrestauranger. Denna oglamourösa del av krogsvängen. Dessutom går Gastro Nord parallellt med två närbesläktade mässor – en om vin och en om bröd. Brödet är också inne. Vanligt matbröd blir alltmer en exklusivitet. Knäckebrödet firar segrar med rediga försäljningsökningar liksom kaffebrödet, som långtifrån är någon tantföreteelse. Nu finns ju vardagen inte bara på krogen. 80 procent av all mat köps för att ätas hemma. Även om denna andel minskar sakta men säkert, kommer det under överskådlig tid vara så att den stora delen av maten vi köper ska ätas på hemmaplan. Hur är det då med vardagen i butiken? Är den lika inne som på krogen? Knappast!Hur är det med brödet? Är det läckert och nybakt? Finns fiberstinna fruktbröd med knaprig yta eller en riktigt glänsande och vacker kanelkrans? Snarare tvärtom. Finns det någon mer sorglig avdelning i butiken än brödets? Evighetslång hållbarhet på färdigskivade industriprodukter eller en mediokert skött bakeoff. Det är ljusår till det man skulle vilja ha. Eller vardagsmaten? Efter åratal av snack om färdigmatens fantastiska framtid är det fortfarande en misär. Oaptitligt och ofta mediokert i smak. Färdigmatsproducenten Gooh må förlåta, men en enda leverantör vänder inte en hel bransch. Det handlar om hela sammanhanget. Kolla en färdigmatsdisk med dussintals obskyra leverantörer av stereotypa mackor, sallader och vardagsmat. Ett och annat smakar säkert gott, men att påstå att detta sortiment gör vardagen hipp är en grov överdrift.Och butiksjobbet? Finns det någon motsvarighet till tävlingen om Årets bästa diskare? Jag känner inte till någon. Ska butiken lyckas fånga upp intresset för vardagen så måste butiksjobbet och yrket hänga med. Kanske är det den största utmaningen, för det kostar pengar att höja yrkets status. Men krogen har lyckats. En förutsättning är säkerligen att vi slutar bita oss fast i uppfattningen att alla kunder kräver att det ska vara billigt, snabbt och bekvämt att handla. Allt på en gång. Snarare är vi så svältfödda på inspiration och lust i matbutiken att det enda sättet att klara av besöket med hedern i behåll är att göra det till en sport i grenarna ”minst pengar” och ”kortast tid”. Det finns många delar i butiken som har potential att bli vardagsinne. Brödet är givet, men choklad, drycker, kött och fisk är starka kandidater. I stället avkönas köttet genom centralpackning. Kompetens försvinner från butikerna tillsammans med köttkvarnen. Allting blir inplastat och osensuellt. Krogen går åt motsatt håll. Hela konceptet ska andas känslor och upplevelse. Kanske finns det en drivkraft till ökat uteätande, som inte handlar om bekvämlighet utan om guldkant. Att det helt enkelt är roligare. Kanske är det så att våra gamla smånjutningar har övergått till att bli vardagsinne. Mindre oansvarig lyx och mer medveten konsumtion, men fortfarande det goda livet.Men kan det bli vardagsinne att handla, om inte butiksjobbet ligger i tiden. Sannolikt inte. Kanske är det den största utmaningen.