Då – 2004 – var han lantarbetare på en gård i närheten. Butiken kände han mest till som ett ställe dit han åkte för att fixa sig en snabblunch.Blankaholm är en ort med 300 invånare på fastlandet i Västerviks södra skärgård, en stillsam plats som blommar upp sommartid. Lanthandeln ligger nära hamnen, med ett gästgiveri som närmaste granne.– Jag ringde upp Konsum Göta och sa att jag var intresserad, berättar han. Tyvärr måste jag säga att det inte var helt smidigt.Till en början hävdade de att de skulle ha betalat för rörelsens goodwill.– Men då sa jag att eftersom affären ska läggas ned kan det ju inte finnas någon goodwill att tala om.Slängde inventarierOch Wille, som han kallas, fick rätt och behövde inte betala för överlåtelsen, men fick ändå punga ut för inventarierna, som han sedan slängde. Fastigheten köpte hans föräldrar, inom kort kommer han dock att vara husets ägare.Var folk skeptiska till en så ung handlare?– Några, men jag kände stöd från de flesta. Jag stängde i två veckor när jag tog över i december för att totalrenovera. När jag öppnade sa kunderna ”wow” och förstod att det här var en seriös satsning.Vad är den stora utmaningen med att driva lanthandel?– Sommarens vinst äts upp på vintern och det är svårt att hinna med att sköta allt i butiken när jag är ensam, vilket jag är hela året, förutom några sommarmånader. Samt att leverantörerna ofta kan vara nonchaleranta mot en liten handlare.Vad hade du för erfarenhet av handel?– Ingen.. Jag hade inte ens suttit i kassan. Min morfar drev lanthandeln i Stenungsund. Jag kände aldrig att jag inte skulle klara av det. Man måste tro på att det går, och då går det, förklarar John-William Momark.Lisbeth RaudenMÖTETJohn-William MomarkAktuell: innehavare av Blankaholms lanthandelÅlder: 25 årBakgrund i korthet: handlare som drivit lanthandel i fyra årBor: i BlankaholmFamilj: mor, far, bror, systerHobby: att köpa och säljaFavoritmat: potatis och utgången gräddfilVill äta middag med: en bra affärskontakt