Christina Möller, f d provkökschef,Coop.Till synes givna sanningar ifrågasätts på ett sätt som gör att jag måste lyssna och reflektera.Nyligen öppnade Lidl en stor butik runt hörnet. På något år har fulstämpeln på kedjan bleknat, och von Lidl har blivit folklig. Det är massor med folk i butiken och även jag har till slut tittat in. Visserligen vill jag handla min mat på annat sätt, men det finns en hel del som är bra. Det som förundrar mig är sortimentets bredd. Eller snarare dess brist på alternativ.Vad händer när man har så lite att välja på? Jo, det är omöjligt att bestämma i förväg vad man ska köpa. Kan vi lära oss att handla på detta nygamla sätt. Förr gick man ut i skogen för att se vad man fick med sig hem. I dag går vi till Lidl för att se vad som hamnar i korgen. Sedan får man laga mat på det man trillar på. Kan det vara så detta nya oplanerade köpbeteende kan leda till ett nytt behov av kunskaper i matlagning? Kanske.Att matsnobbismen har haft sin storhetstid är uppenbart. I den meningen är von Lidl helt tidsenlig. Fine dining kommer att leva ett tynande liv ett tag. I en trendrapport om framtidens kök spår man att vi faktiskt kommer att börja använda våra välutrustade kök. Kanske kommer drömmen om söndagsmiddagen med familjen runt bordet att bli verklighet i större utsträckning. Det som verkligen fick mig att reagera var Marit Paulsens nya uppmärksammade bok. Här har jag och många med mig träget arbetat för en ökad försäljning av ekologiskt. Sedan kommer hon, och hon är min vän, och säger att det inte spelar någon roll. Vi bör hellre äta konventionellt producerad mat om vi vill att jordens befolkning ska äta sig mätta. Då kände jag att allt rasade. Allt jag sagt och arbetat för ifrågasattes av en person som jag respekterar. Visst kan hon ha rätt. Och även jag. För situationen i dag är annan jämfört med 1970-talet då den ekologiska diskussionen inleddes och Konsum så småningom lanserade ”Konsums Lanthandel”. I dag är medvetenheten större och vi behöver prioritera på ett annat sätt. Miljögifter är fortfarande lika farliga, men i mindre omfattning minskar även faran. I stället dyker det upp nya hot. Då kanske det är nödvändigt att tänka om. Men det är trögt. Det handlar nästan om en sorts sorg. Jag blir nedstämd, när jag upptäcker att saker jag tyckt och arbetat för inte längre är aktuella. Visst handlar det om ålder, men också om tidsandan. Nu omprövas mycket. Vi kommer att komma ut ur krisen med nya värderingar och andra prioriteringar. Jag tänker på alla dem som blir av med arbetet och måste gå ned i standard, kanske sälja hus och bil. Det är tungt. Själv är jag är i en annan situation. Min ekonomi är inte hotad än på ett tag, men jag tvingas ompröva många av mina värderingar och uppfattningar. Det kostar på att ta Lidl till sitt hjärta och jag är inte där än, men attityden håller på att förändras. Och det kommer att ta tid att acceptera att ekologiskt inte är bättre. Jag tvivlar! Att köket blir mer använt verkar troligt, men att kunskaper i matlagning skulle uppleva någon renässans är mer tveksamt. Den bekväma vardagsmaten är nog här för att stanna. Tror jag just nu.Det krävs ett öppet sinnelag för att möta alla dessa förändringar. Jag får överge en del av mina käpphästar. Det är lite sentimentalt, men spännande.