Signhild Arnegård Hansen, grundare och ägare,Svenska lantchips.Jag hoppas att även du tänker på att namnet innebär en revolutionär tanke; Frihet. Många av oss är egna företagare med självrespekt, mål och ambitioner. Vi vill inte trampas på, men vi betjänar gärna våra kunder. I flera decennier har vi småföretagare hukat oss för politiker och byråkrater. Men vi är fria, och vi är företagare, och vi bygger landet genom enträget, ärligt arbete, ofta uppe innan solen står upp och i säng efter en lång – ofta mycket lång – arbetsdag. Frihetskänslan ligger ofta i att vi inte har någon över oss som bestämmer arbetstid, prioriteringar och mycket annat. Jag tror att känslan att vi bestämmer så mycket om vår egen tid, gör att livet inte bara har mening, utan också glädje. Att få arbeta med många sysslor under dagen håller oss alerta. Att ständigt möta kunder kräver ödmjukhet och vilja att förbättra oss. Visserligen kan man tröttna på att alltid stå på tårna för andra, men jag tror att mycket få av oss egentligen skulle hitta något annat som vi trivs bättre med. Jag känner många gifta par som arbetar tillsammans i sin butik. Ofta slinker ett barn eller två in i de gemensamma arbetsuppgifterna. Jag vet själv hur roligt det är när att av barnen helst av allt vill arbeta tillsammans med mamma och pappa, och som arbetsledare är det i alla fall för mig en fröjd att få arbeta tillsammans i familj. Det känns väldigt tryggt och naturligt, kanske därför att familjer i tusentals år lärt sig mönstret att effektivt och lojalt arbeta tillsammans. Vi stöds av många duktiga och positiva människor i personalen, men tyvärr är det också personalfrågor som ofta är tyngst och mest resurskrävande att arbeta med. Har ni upplevt likadant? De sömnlösa nätter som har funnits handlar inte så mycket om ekonomi, eget arbete eller omställning. De är ”jämna plågor”. Gäller det däremot någon anställd, så är problemet oftast mer tyngande. Jag brukar säga att det i Sverige är lättare att skilja sig från sin make än att kunna säga upp en medarbetare som inte fungerar. I en serviceorganisation är man särskilt sårbar när någon inte har rätt kompetens eller förutsättningar för arbetet. Det är ledsamt när någon som skapar oro inte vill flytta på sig och söka nytt arbete. Det är inte mycket en småföretagare kan göra då, utan försöka leva med den olyckliga situationen. Som ordförande i Svenskt Näringsliv, försökte jag ofta belysa detta problem och förändra de regler som gör arbetslivet så trögrörligt. Det är inte frågan om att göra det svårare för en människa att få ett nytt arbete, för det är självklart att människor ska känna sig trygga. Därför förordar jag flexicurity, som i Danmark – att man ska ha ekonomisk trygghet under arbetsbyten. Jag vill att människor ska ha tillräckligt med förtroende och säkerhet att de ska våga ta steget och hitta en bättre plats. Rörligheten är tyvärr för liten bland de människor som känner sig missnöjda på sin arbetsplats. Det är inte en fråga om att minska fackets makt, utan att ta bort eller förändra de regler som gör arbetslivet så trögrörligt. Facket gör sina medlemmar en björntjänst, när det inte vill förändra ett förlegat regelverk. Många fastnar i sitt missnöje och törs inte byta jobb för att inte förlora anställningstid enligt principen ”sist in, först ut”. En del undersökningar har kommit fram till att lagen om anställningsskydd, las, inte är ett så allvarligt problem, men detta gäller i första hand stora företag med många anställda. Småföretagen sitter tyvärr i kläm i den frågan. Med en förändrad las skulle vi kunna sova lugnare på natten.
