– Ja, det stämmer från tioårsåldern och en bit uppåt hjälpte jag till i min fars lanthandel och det var ju väldigt kul. Människor var ju originella förr och så hade de tid och det var mer trivsamt än vad det är idag. Jag minns när hästskjutsarna kom för att handla och de handlade allt möjligt, från saltsten till hästen till socker och hela tunnor med sill. Men jag har inte stått i lanthandel hela livet utan större delen har jag åkt runt och sålt Droste och Mentos till butiker.Vad är det som gör en lanthandel så speciell?– Jo det mest speciella var att handlaren på orten var så central. Först kom prästen och sedan skolläraren men sedan var det handlaren som gällde när det gällde att sprida information. Ett absolut måste för en handlare var att ha en social förmåga för kunderna kom in och ville prata och få råd och information om olika frågor. Ville folk veta vad som hände på bygden så kom de in i lanthandeln, det fanns ju ingen tv eller radio på den tiden. Handlaren hjälpte ofta till om folk hade problem. Det kunde handla om att låna ut pengar eller att diskutera personliga problem. Lanthandeln var ju dåtidens varuhus och handlaren måste tillhandahålla allt möjligt.Hur ser du på utvecklingen finns det några lanthandlare kvar?– Jag vet inte hur det ser ut för Sverige i stort men jag kan jämföra med hur det såg ut på 40-talet i en radie på 2,5 mil runt Varola. Då fanns det 26 lanthandlare men idag finns det bara 2 kvar. Handlar du i lanthandel eller händer det att du besöker de stora kedjorna?– Jag handlar mycket i lanthandel för vi har ju en här på orten men ibland handlar jag på stora Ica och då får man ju hålla god min och göra det bästa av situationen. Det måste gå det också.Camilla Myrsten