Stefan Melsesko,
ekonomie doktor,
mediaforskare
och skribent
Från Fri Köpenskaps nyhetsbrev, först om Erik Olsson i FK 26 februari:
”Posten flaggar för försämrad postutdelning
Posten har beslutat ändra sin brevhantering eftersom allt färre brev
skickas med post. Försök pågår med post som inte delas ut förrän sent
på eftermiddagen och vd Erik Olsson flaggar för att posten kan komma
att sluta dela ut brev varje dag.”
Sedan kommer något som påminner om vad politrukerna i Sovjet
kunde sagt: ”Postens vd Erik Olsson varnar för att posten kan komma att
delas ut mer sällan. Vi har ett helt obsolet regelverk där vi inte ens
på vår egen hemmamarknad kan konkurrera på lika villkor. Ändras inte
det måste vi rationalisera, säger han till DN.”
Tror ni att han visat samma arrogans om han varit kvar på Dagab eller KF?
Den här typen av uttalanden av chefer för gamla statliga verk har några förklaringar
o Trots bolagisering och visionära strategier har
Posten de facto monopol på brevutdelning. Då sätter man reglerna själv.
Men om man låtsas att man har konkurrens och dessutom har övertygat sin
styrelse om det så leder det till andra effekter eftersom man måste
efterlikna näringslivet.
o Incentivesystem skapas därför för ledningen, som
gör att de tjänar mer privat på att skära kostnader än att arbeta med
konsumentnytta, kundservice och att utveckla intäktssidan, som är
mycket svårare.
o Det finns ingen konkurrens till Posten för brev,
vilket bevisas av att inget företag har kunnat gå ut och erbjuda en
bättre servicenivå. Så vad Olsson pratar om är en gåta.
Postens hantering av brev är inte ett klassiskt monopol i teoretisk
mening. Därför kan inte monopolteorin tillämpas. Sådan här ”public
utility” med en uppgift i samhällsstrukturen skall prissätta efter en
annan modell. Dessutom ska det ha ett ramverk för sin verksamhet. Men
någon konkurrens på vanliga brev har Posten inte.
Så uppmaningen till Erik Olsson är: tänk en gång till!
Nästa händelse är en hjältes avlägsnande från en av de
mest betydelsefulla posterna i svensk dagligvaruhandel. Från FK:s
nyhetsbrev den 21 februari:
”Kulldorff lämnar Ica
Sven-Olof Kulldorff, vice vd och chef för inköp och sortiment på,
lämnar Ica idag,” Senare refererar nyhetsbrevet en sammanfattning från
DN: ”Kunden ska aldrig betala mer än nödvändigt för en vara.
Problemet är bara att Ica vuxit sig så stort att de mindre svenska
leverantörerna är nästan helt i händerna på dess inköpare.”
Jag tillbringade några timmar den gångna veckan i
Marknadsdomstolens lokaler. Domstolen hanterar också konkurrensärenden.
Det slog mig att det är väldigt vanligt att konkurrenter i andra
branscher övervakar varandra och att den som är störst får finna sig
att svara på om de missbrukar sin dominerande ställning. När hände det
att Ica anmäldes av Axfood eller Coop? Här har marknadsekonomin ett
problem. De som borde anmäla - till exempel leverantörer som
uppenbarligen är en överkörd kategori - vågar inte. Då får de inte
leverera alls till Sveriges största handlare. Och inte lär de få stöd
av Axfood eller Coop, som självfallet tycker att Ica gör rätt och
säkert önskar att de själva kunde göra samma sak.
Konkurrensmyndigheterna verkar inte heller ha något riktigt
civilkurage. Konsumenterna då? Ja, för dem är det en komplicerad kedja
att bevisa utnyttjande av dominerande ställning.
I ekonomisk teori kallas den här marknadstypen för ”monopsony”.
Många säljare finns men i realiteten bara en köpare. När förändras den
bilden? När får konsumenten en reell chans att påverka sortimentet?.
Till Ica blir uppmaningen: fortsätt att ompröva vedertagna beteenden.
BREAKING