Jan Böjesson: Premium går hem utomlands
Svensk livsmedelsexport seglar i medvind. Med en ökningstakt på fem till tio procent per år har livsmedel blivit en allt viktigare exportprodukt. För ett antal år sedan dominerades livsmedelsexporten av flytande spannmål (ett byråkratiskt språkbruk som används för vodka och andra alkoholhaltiga drycker), pepparkakor och skorpor.
Jan Börjesson, publicist,
Fri Köpenskap och Fast FoodI dag handlar livsmedelsexporten alltmer om högförädlade, oftast djupfrysta, produkter som färdigmat och tårtor, även om vodkan fortfarande är den största enskilda exportprodukten. Djupfrysta bröd är en annan allt större exportprodukt. Intressant är också att många svenska produkter betraktas som premiumprodukter utomlands. Det känns förstås smickrande. Medaljens baksida är dock att kopior, bland annat på Polarbröd, allt oftare dyker upp i butikerna.Strategin att satsa på högförädlat och premium istället för stapelvaror inleddes för några år sedan och har varit mycket lyckosam, enligt Livsmedelsindustrierna, LI. Prispressen är betydligt lägre vilket gör exporten mer lönsam samtidigt som högförädlade produkter ger svenska livsmedel en bättre image utomlands. Trots exportframgångarna är det dock förvånande att så få svenska företag visar upp sig på de stora livsmedelsmässorna i världen. Man kan tycka vad man vill om dessa svåröverskådliga jättemässor, men de fungerar trots allt som skyltfönster för olika länders livsmedelsproduktion. Häromveckan besökte jag Alimentaria i Barcelona där jag endast hittade två svenska företag, Dafgårds och Lantmännen Unibake. Må vara att mässan är starkt fokuserad på matländerna kring Medelhavet, men kan Dafgårds sälja pizza, piroger, köttbullar och lasagne till dessa länder, borde det finnas utrymme för fler svenska producenter av färdigrätter.Jag har en känsla av att vi har en överdriven respekt för matkulturen i dessa länder. Vi tror oss inte kunna konkurrera med franska, italienska och spanska kvalitetsprodukter. Men det finns andra mindre konkurrensutsatta områden att arbeta med. Sortimentet av djupfrysta färdigrätter är till exempel inte alls lika utvecklat i Sydeuropa som i Sverige. På Alimentaria visades visserligen en del intressanta innovationer inom djupfryst, men väldigt få som var anpassade för den växande gruppen singelhushåll.Det är naturligtvis inte lätt att komma in på nya exportmarknader, framför allt inte i Sydeuropa. Men att det finns genvägar har det nystartade företaget Litchi Foodservice visat. En sådan genväg är att börja samarbeta med turistnäringen. Genom att exportera produkter från svenska märkesvaruleverantörer till Vings och Fritidsresors hotell på olika semesterorter i Grekland och Spanien, hoppas Litchi på att öka intresset för dessa produkter även på den lokala marknaden. Med hjälp av lokala grossister säljs också frysta produkter som pyttipanna och köttbullar till restaurangerna på dessa turistorter.Sverige är visserligen ett land, som mer förknippas med tunga industriprodukter än god mat, men Litchis initiativ visar att även till synes omöjliga marknader går att öppna med lite fantasi. Förhoppningsvis är livsmedelsexporten via svenskhotellen bara början på något större. Den stora potentialen för svensk livsmedelsexport ligger dock i att haka på de trender som blir allt starkare runtom i Europa och där vi själva ligger relativt långt framme. Framtida exportframgångar kan därför komma att handla om lågkaloriprodukter, ekologiska livsmedel och inte minst djupfrysta enportionsrätter.
