Christina Möller: Vardagsmat har blivit inne

Christina Möller, f d provkökschef,Coop.Det är en



förhållandevis låg siffra jämfört med amerikaner, som lägger över



hälften av sin matbudget på uteätande. Man kan utan vidare påstå att



krogätande har blivit vardag. Läser man av hela mässan,



och letar trender, kan man utan vidare påstå att vardagen är inne. Det



beror inte enbart på statistiken kring uteätandet. Tävlingsutbudet på



mässan talar sitt tydliga språk. Diskarna uppmärksammas och prisas



liksom personalrestauranger. Denna oglamourösa del av krogsvängen. Dessutom går



Gastro Nord parallellt med två närbesläktade mässor – en om vin och en



om bröd. Brödet är också inne. Vanligt matbröd blir alltmer en



exklusivitet. Knäckebrödet firar segrar med rediga försäljningsökningar



liksom kaffebrödet, som långtifrån är någon tantföreteelse. Nu finns ju



vardagen inte bara på krogen. 80 procent av all mat köps för att ätas



hemma. Även om denna andel minskar sakta men säkert, kommer det under



överskådlig tid vara så att den stora delen av maten vi köper ska ätas



på hemmaplan. Hur är det då med vardagen i butiken? Är den lika inne



som på krogen? Knappast!Hur är det med brödet? Är det



läckert och nybakt? Finns fiberstinna fruktbröd med knaprig yta eller



en riktigt glänsande och vacker kanelkrans? Snarare tvärtom. Finns det



någon mer sorglig avdelning i butiken än brödets? Evighetslång



hållbarhet på färdigskivade industriprodukter eller en mediokert skött



bakeoff. Det är ljusår till det man skulle vilja ha. Eller vardagsmaten? Efter



åratal av snack om färdigmatens fantastiska framtid är det fortfarande



en misär. Oaptitligt och ofta mediokert i smak. Färdigmatsproducenten



Gooh må förlåta, men en enda leverantör vänder inte en hel bransch. Det



handlar om hela sammanhanget. Kolla en färdigmatsdisk med dussintals



obskyra leverantörer av stereotypa mackor, sallader och vardagsmat. Ett



och annat smakar säkert gott, men att påstå att detta sortiment gör



vardagen hipp är en grov överdrift.Och butiksjobbet?



Finns det någon motsvarighet till tävlingen om Årets bästa diskare? Jag



känner inte till någon. Ska butiken lyckas fånga upp intresset för



vardagen så måste butiksjobbet och yrket hänga med. Kanske är det den



största utmaningen, för det kostar pengar att höja yrkets status. Men



krogen har lyckats. En förutsättning är säkerligen att



vi slutar bita oss fast i uppfattningen att alla kunder kräver att det



ska vara billigt, snabbt och bekvämt att handla. Allt på en gång.



Snarare är vi så svältfödda på inspiration och lust i matbutiken att



det enda sättet att klara av besöket med hedern i behåll är att göra



det till en sport i grenarna ”minst pengar” och ”kortast tid”. Det finns många



delar i butiken som har potential att bli vardagsinne. Brödet är givet,



men choklad, drycker, kött och fisk är starka kandidater. I stället



avkönas köttet genom centralpackning. Kompetens försvinner från



butikerna tillsammans med köttkvarnen. Allting blir inplastat och



osensuellt. Krogen går åt motsatt håll. Hela konceptet ska andas



känslor och upplevelse. Kanske finns det en drivkraft



till ökat uteätande, som inte handlar om bekvämlighet utan om guldkant.



Att det helt enkelt är roligare. Kanske är det så att våra gamla



smånjutningar har övergått till att bli vardagsinne. Mindre oansvarig



lyx och mer medveten konsumtion, men fortfarande det goda livet.Men kan det bli vardagsinne att handla, om inte butiksjobbet ligger i tiden. Sannolikt inte. Kanske är det den största utmaningen.