Christina Möller: Vardagsmat har blivit inne
Gastro Nord, den mässa som sätter fokus på svenskt uteätande, är högaktuell. I dag lägger vi ned drygt en femtedel av matbudgen på mat utanför hemmet.
Christina Möller, f d provkökschef,Coop.Det är en
hälften av sin matbudget på uteätande. Man kan utan vidare påstå att
krogätande har blivit vardag. Läser man av hela mässan,
och letar trender, kan man utan vidare påstå att vardagen är inne. Det
beror inte enbart på statistiken kring uteätandet. Tävlingsutbudet på
mässan talar sitt tydliga språk. Diskarna uppmärksammas och prisas
liksom personalrestauranger. Denna oglamourösa del av krogsvängen. Dessutom går
Gastro Nord parallellt med två närbesläktade mässor – en om vin och en
om bröd. Brödet är också inne. Vanligt matbröd blir alltmer en
exklusivitet. Knäckebrödet firar segrar med rediga försäljningsökningar
liksom kaffebrödet, som långtifrån är någon tantföreteelse. Nu finns ju
vardagen inte bara på krogen. 80 procent av all mat köps för att ätas
hemma. Även om denna andel minskar sakta men säkert, kommer det under
överskådlig tid vara så att den stora delen av maten vi köper ska ätas
på hemmaplan. Hur är det då med vardagen i butiken? Är den lika inne
som på krogen? Knappast!Hur är det med brödet? Är det
läckert och nybakt? Finns fiberstinna fruktbröd med knaprig yta eller
en riktigt glänsande och vacker kanelkrans? Snarare tvärtom. Finns det
någon mer sorglig avdelning i butiken än brödets? Evighetslång
hållbarhet på färdigskivade industriprodukter eller en mediokert skött
bakeoff. Det är ljusår till det man skulle vilja ha. Eller vardagsmaten? Efter
åratal av snack om färdigmatens fantastiska framtid är det fortfarande
en misär. Oaptitligt och ofta mediokert i smak. Färdigmatsproducenten
Gooh må förlåta, men en enda leverantör vänder inte en hel bransch. Det
handlar om hela sammanhanget. Kolla en färdigmatsdisk med dussintals
obskyra leverantörer av stereotypa mackor, sallader och vardagsmat. Ett
och annat smakar säkert gott, men att påstå att detta sortiment gör
vardagen hipp är en grov överdrift.Och butiksjobbet?
Finns det någon motsvarighet till tävlingen om Årets bästa diskare? Jag
känner inte till någon. Ska butiken lyckas fånga upp intresset för
vardagen så måste butiksjobbet och yrket hänga med. Kanske är det den
största utmaningen, för det kostar pengar att höja yrkets status. Men
krogen har lyckats. En förutsättning är säkerligen att
vi slutar bita oss fast i uppfattningen att alla kunder kräver att det
ska vara billigt, snabbt och bekvämt att handla. Allt på en gång.
Snarare är vi så svältfödda på inspiration och lust i matbutiken att
det enda sättet att klara av besöket med hedern i behåll är att göra
det till en sport i grenarna ”minst pengar” och ”kortast tid”. Det finns många
delar i butiken som har potential att bli vardagsinne. Brödet är givet,
men choklad, drycker, kött och fisk är starka kandidater. I stället
avkönas köttet genom centralpackning. Kompetens försvinner från
butikerna tillsammans med köttkvarnen. Allting blir inplastat och
osensuellt. Krogen går åt motsatt håll. Hela konceptet ska andas
känslor och upplevelse. Kanske finns det en drivkraft
till ökat uteätande, som inte handlar om bekvämlighet utan om guldkant.
Att det helt enkelt är roligare. Kanske är det så att våra gamla
smånjutningar har övergått till att bli vardagsinne. Mindre oansvarig
lyx och mer medveten konsumtion, men fortfarande det goda livet.Men kan det bli vardagsinne att handla, om inte butiksjobbet ligger i tiden. Sannolikt inte. Kanske är det den största utmaningen.