Vi är bortskämda. Allt ska finnas i ett växande utbud. Fundera ett ögonblick på vad som fanns i mjölkdiskarna för tio, femton år sedan och jämför detta med explosionen av yoghurtsmaker, baristamjölk och hälsoprodukter.Snart sagt alla världsdelars kök erbjuder sina råvaror och kryddor. Färdiglagat och halvfabrikat bekräftar statistiken att fler bor i singelhushåll och att nästan alla har bråttom vid spisen.Det börjar bli för mycket. Det är för sött, för fett och för kaloririkt, trots alla larmrapporter och kampanjer. Kunden är inte kung med all makt över produkterna på hyllan. Distributörerna styr i hög grad vad som ska finnas i sortimentet. Deras intressen går inte alltid hand i hand med konsumenternas. Jag skulle kunna gå längre och påminna om att det förekommer fusk och fiffel också i de fina kretsarna.Men det är inte min poäng. Jag undrar i stället när de många etiksnackarna i branschen tänker gå från ord till handling. Det krävs mer än att bara ha en hylla med ekologiska produkter. Det räcker inte att flytta undan flaskvattnet så länge som debatten pågår.Jag tror nämligen att den gamla ko­operationen kan återuppstå i ny skepnad. Förr i världen gick konsumenterna ihop mot den ekonomiska girigheten. De närdes av en dröm om eget inflytande över sina dagligvaror.I dag kommer det stora hotet från överutnyttjandet av jordens resurser. Jordbruksmark och vatten är på många håll en knapp resurs. Dyr energi ökar produktionskostnaderna. Haven töms på fisk. Mitt i allt detta har vi ett närmast pornografiskt förhållande till mat, kokböcker och restauranger. Med pornografiskt menar jag att att vi hellre tittar på bilder än gör det själva.Men jag är optimist och tror, att om man kan locka konsumenter att göra onödiga saker, så borde det vara möjligt att göra det omvända. Opinionen finns. Den behöver utlopp för en längtan att göra något praktiskt.Jag ser framför mig en butik – eller rentav en kedja – som har en organiserad dialog med sina kunder. Det kan ske i butiken eller på nätet.Vilket sortiment ska butiken hålla? Måste den ha det där röda smaklösa som kallas jordgubbar året om? Hur långa resor ska de exotiska delikatesserna göra?Ulf Wickbom, frilansjournalistinom press, radio och tv.Nästan alla som ställs inför sådana frågor skyggar tillbaka. Vi är inte vana vid att välja bort eller avstå. Men försakelsen är bara skenbar. Vi ska ställa oss frågan vad vi väljer till, när vi tar bort det onödiga.Jag har tagit starka intryck av boken Animal, Vegetable, Miracle. Den är skriven av den amerikanska författaren Barbara Kingsolver. Hennes familj levde ett år på mat som de själva och grannarna producerade.Alla har inte en gård och gröna fingrar. Men det int­ressanta som hände var just överraskningen över allt som blev bättre. Familjen lärde sig att glädjas över den korta säsongen för räckan av primörer. Den fann vägen tillbaka till det nyskördades arom och smaker. Den lagrade och lagade mat med en nyfunnen omsorg.Jag kände avundsjuka över deras enkla lycka i vardagen, tills jag insåg att något liknande skulle kunna åstadkommas också i handeln. Vi kan inte åstadkomma en förändring om vi bara tänker på allt vi måste ge upp av överflöd och utbud. Vi måste våga fantisera om allt som borde kunna bli. Här finns det plats för en allians mellan matkedjans proffs och de medvetna konsumenterna. I en sådan allians är jag övertygad om att korngrynen kommer tillbaka på hyllan.