Christina Möller, f d provkökschef,CoopNågon framgångsrik pr-strategi kan denna tystnad inte vara. I dagsläget har industrins kritiker med Mats-Eric Nilsson i spetsen både media och folket med sig. Hans bok, Den hemliga kocken, har rönt stor uppmärksamhet och nu är bok nummer två på väg ut. Det finns anledning att reflektera över bakgrunden till dagens livsmedelsdebatt.Under lång tid har industrins uppgift varit att förse oss med bra livsmedel till priser som vi kan och vill betala. Handeln har varit en partner. Konsumenternas efterfrågan på prisvärda livsmedel har gjort rationell produktion och distribution till ett självklart mål. Centralisering och stordrift har varit redskap i detta arbete. Stora volymer har varit en viktig framgångsfaktor. Resultatet har blivit ökade krav på hållbarhet och transporttålighet. Men också likriktning av smak för att skapa stora volymer av mainstream-produkter.Sedan en tid finns en tydlig förändring av konsumenternas önskemål. När maten inte längre enbart är en fråga om att livnära sig, utan även att njuta och skapa sig en identitet, vill vi plötsligt inte ha det likriktade. Det lokalproducerade och särpräglade börjar bli allt intressantare. Vi börjar misstro den mat som ser likadan ut överallt.Denna utveckling går hand i hand med miljö- och klimatfrågan. Det är inte längre många som tvekar kring behovet av ett helt annat förhållningssätt till bland annat transporter. Och just klimatdebatten och miljömedvetandet gör att den lågkonjunktur alla befarar, inte nödvändigtvis kommer att ta kål på alla närproducerade ambitioner. Den industriellt producerade maten har fått något otidsenligt över sig. Den smakar ofta slätstruket, man vet inte riktigt vad den innehåller, mängden tillsatser oroar, den har ofta transporterats långt och näringsmässigt är den inte alltid på topp. Inte ens en lågkonjunktur kan ta kål på det intrycket.Ingen har påstått att maten är ohälsosam och att tillsatserna är farliga, men fler och fler efterfrågar något annat. Något som känns mer äkta. Mat som vi har större förtroende för och där det finns en person eller ett företag bakom som vi har en relation med och litar på. Kanske är det dags att decentralisera tillverkningen. I dag finns det nästan ingen regional livsmedelsproduktion kvar. Det är absolut dags att sätta smaken i högsätet, och vi behöver ifrågasätta alla tillsatser. Och inte minst behöver vi hitta samarbetsformer mellan den industriella och småskaliga livsmedelstillverkningen. Det behövs en större öppenhet. Ingen är ute i illasinnade syften, men vi vill uppmärksamma och debattera kvalitetsfrågan. För industrin har inte ensamrätt på vare sig produktionen eller sanningen i denna fråga. Vi måste vara öppna för att morgondagens livsmedelsproduktion kräver något annat än enbart volym och storskalighet. Jag uppmanar livsmedelsindustrin – ställ upp, kom fram, ta debatten!