Jan Börjesson, publicist, f d chefredaktör för Fri Köpenskap och Fast Food.Lågkonjunkturen har sannerligen gett ny näring åt dagligvaruhandelns gamla paradgren; prisfokusering. Kedjornas veckoblad formligen frossar i fantasifyllda semantiska förstärkningar av olika priserbjudanden. Många varor har dessutom försetts med pekpinnar, typ ”du sparar xx kronor”.Som konsument känner jag mig mer eller mindre idiotförklarad av kedjornas överdrivna ”välvilja” att sänka mina matkostnader. Jag anses tydligen inte kompetent att själv avgöra om priset på en viss vara är fördelaktigt eller inte. Begrepp som ”kanonpris” och ”superpris” är subjektiva värderingar, som kan innebära det mesta från lagerrensning och tillfälligt parti till varor med korta datum. Det vill säga butiken vill få mig att köpa något som den vill bli av med och som jag kanske inte behöver. Men om butiken säger att priset är ”kanonbra” kanske jag köper varan ändå. Och vad står egentligen ”oslagbara priser” för? Att det är omöjligt för någon annan butik att vara billigare? Marknadsföringsmetoderna som följt i spåren av lågkonjunkturen påminner faktiskt mer om bondfångeri än om seriös affärsverksamhet.När Ica basunerar ut ”tidernas prissänkning på 1 000-tals varor” handlar det om prissänkningar på mellan två och tio procent på några hundra varor per butik. Merparten av de prissänkta varorna har dessutom marginellt intresse för de flesta konsumenter. Jag vet inte i vilken utsträckning prissänkningen har påverkat försäljningen, men konkurrenterna tycks inte ha blivit nämnvärt imponerade eftersom varken Axfood, Bergendahls eller Coop har svarat på prisutspelet.Bondfångeriet i dagligvaruhandeln inkluderar också alla oseriösa prisundersökningar, som florerar i media. ”Här handlar du billigast”, ”Stockholms billigaste butik”, ”Här finns landets billigaste dagligvaror” är exempel på rubriker, vars sanningshalt kan ifrågasättas.En gång i tiden fanns en statlig organisation, Statens pris- och kartellnämnd, SPK, som med jämna mellanrum presenterade prisundersökningar. Dessa undersökningar blev förvisso kritiserade och ifrågasatta, men var ändå ett under av vetenskaplig noggrannhet jämfört med dagens prisundersökningar. SPK:s roll tycks numera ha tagits över av PRO, Pensionärernas riksorganisation, vars undersökningar är långt ifrån vetenskapliga och dessutom kritiserats för att vara manipulerade. När PRO besöker den första butiken i en kedja går larmet till andra butiker i kedjan, som då justerar sina priser på de aktuella varorna. Det här betyder naturligtvis att resultaten blir helt snedvridna. Den dyraste butiken kan framstå som den billigaste, vilket är helt oacceptabelt med tanke på hur butiken sedan använder resultatet i sin lokala marknadsföring.PRO har på sistone fått konkurrens av Bert Karlssons Matkompassen. Skara-Berts förvandling från skivbolagskung och ifrågasatt politiker till mediernas älsklingsorakel med expertsyn på alltifrån prostatacancer, skolmåltider, tillsatser, näringsvärden och prisundersökningar är förvisso märklig, men inte särskilt trovärdig.Mot bakgrund av det genomslag som prisjämförelser på dagligvaror får i medierna, är det alarmerande att verksamheten har förvandlats till rena lotteriet. Att prisundersökningar har blivit sysselsättningsterapi för aktiva pensionärer är i och för sig trevligt. Felet är att deras prismätningar inte är tillräckligt seriösa och korrekta för att förtjäna status som officiella dokument.