Anna Ottosson, dietist och författare samt Expressens hälsobloggare.Det här är ett resultat av något man skulle kunna kalla en matrevolution. Skapat av ett fantastiskt tryck från konsumenter och media med Mats-Eric Nilssons bok, Den hemlige kocken, i spetsen. Mat och hälsa är två ämnen som engagerar och berör. Något som kommer under huden på oss. Jag skulle vilja ägna den här krönikan kring frågeställningen: Vad är naturligt? Just nu pågår två parallella trender som är varandras direkta motsatser. Å ena sidan jagar vi konsumenter rena råvaror, utan mystiska e-nummer, transfetter och färgämnen. Vi ratar tillsatser i maten som är där för att sminka upp eller dölja dåliga råvaror. Vi vill helst känna bonden. Vi yogar och ligger på spikmatta. Lär oss att meditera och funderar på down-shifting. Ekologiskt mode kommer starkt och organiska hår- och hudvårdsprodukter säljer som aldrig förr.Å andra sidan så är det allt fler som väljer skönhetskirurgi och att spruta in förlamande nervgift i kroppen, med hjälp av botox. Men det som kanske blir mest motsägelsefullt är att samtidigt som vi jagar oss blå efter tillsatser så äter vi svenskar också mest godis i hela världen. Godis som fullkomligt kryllar av tillsatser och e-nummer. Detta illustrerar nutiden på ett tydligt sätt och jag fördömer det inte. Det här är en spegling av vår tid. Och vi är helt enkelt inte konsekventa i våra vanor och beteenden. Vi vill ha allt. Utan kompromisser. Ena dagen är vi hälsofreaks nästa dag frossar vi. Ena dagen står vi och lagar mat från grunden med hemgjord buljong nästa dag kör vi en ”quick and dirty” och hämtar upp en pizza på kvartersrestaurangen. Varför begränsa sig när man kan få allt?!Häromdagen satt jag och tittade igenom en undersökning (YouGov) som tydligt sa att tillsatser i mat är det som oroar oss mest när vi går och handlar. Därefter kom gift, socker och färgämnen. I den ordningen. Långt längre ned kom till exempel bekämpningsmedel och transfetter. Ett utslag för vad debatten om vad som är onaturligt och onyttigt befinner sig just nu. Hade samma fråga ställts för några år sedan hade det varit omvänd ordning, tror jag.Men vilken effekt har jagandet av e-nummer i olika förpackningar på hälsan om vi samtidigt är världsbäst på att äta godis. Vi snittar 17 kilo godis per svensk och år. Det motsägelsefulla är att godis består av just de ingredienser som vi oroar oss mest för, enligt undersökningen. Det annars ivriga letandet och granskandet av tillsatser tycks vara som bortblåst när vi når godishyllorna.Det beror på flera faktorer. Jag vill lyfta fram en. Det finns en stor skillnad på mat och godis. Jag tror det handlar om att vi känner oss lurade när livsmedelsföretag som gör mat och ger sig ut för att använda mormorsrecept och färskbakat, i själva verket använder en hel arsenal av tillsatser. Då är det annorlunda med karamellfabrikanterna, varenda kotte vet att det finns socker i mängder i godis. Kanske vet man inte exakt hur skräpigt och dåligt det är, men ändå. Vi känner oss helt enkelt lurade av att livsmedelsföretag erbjuder mat fullt med e-nummer. Jag hoppas på fler företag som tar ett ansvar. Fler företag som arbetar transparent. Jag förespråkar mer naket! Kanske kan till och med godis blir nyttigare. Har just smakat gojibär i tablettask. En svensk ”uppfinning” som är perfekt som lördagsgodis eller till niobion.