Stefan MeleskoOm vi börjar med värdet och priset, så skall jag berätta en historia från min tid som informationsdirektör hos Axel Johnson. Vi fick besök i början på 90-talet av en av Moskvas vice borgmästare. Han var ivrig att lära sig allt om handel, pris och distribution. Det kom på min lott att ta med honom bland annat till Dagab i Jordbro. Vid en av boxarna på transportbandet blev det stopp och ett antal frågor följde. Boxen innehöll Nescafé till några mindre butiker. Vår ryske vän tittade på prismärkningen och sade: ”Ni sätter priserna eller hur?” Vi svarade naturligtvis nej, priset bestämdes av handlaren men vi kunde som en extratjänst märka varorna med hans priser. Då tittade han lite mer noggrant och noterade att priserna var olika mellan de identiska förpackningarna! Hur kunde det komma sig? Vi förklarade att det var olika typer av butiker. Kunderna var beredda att betala mer för kaffet i en servicebutik med långa öppettider. Hm hm, sade han : ”Vem vet vilket pris som är rätt?” En nästan existentiell fråga kan man tycka.För mig är rätt pris det som jag är beredd att betala för en vara eller tjänst. Men säg den fråga som ekonomerna inte kan komplicera. De uppfann ett begrepp ”consumer surplus” tydligast artikulerat hos den klassiske ekonomen Alfred Marshall. Vad är då det? Jo, skillnaden mellan det pris en individ betalar och vad han skulle kunna ha tänkt sig att betala. Får han betala mindre har han ju gjort en vinst - ”consumer surplus”. Enda sättet att beröva honom det är att se till att varje konsument får betala intill sin egen smärtgräns. När kan vi ha en sådan marknad? Knappast i en butik, men väl i en orientalisk basar eller på en bondauktion.Även här lever dagligvarubranschen långt ifrån teorins krav på perfekt konkurrens. Men det kanske kan vara något att fundera på. En prisdifferentiering driven på någon hållbar grund som får konsumenter att betala olika priser för samma vara i samma kanal!En annan klassisk ekonom som förändrade slutsatserna kring den ekonomiska utvecklingen var österrikaren Joseph A. Schumpeter. Eftersom de flesta nationalekonomer vid den här tidpunkten älskade jämviktsmodeller, så måste man för att förklara de dynamiska förloppen introducera en utifrån kommande förändringskraft. Schumpeter tyckte sig ha hittat en sådan: entreprenören som, enligt Schumpeter, inte bara är en företagare som förser konsumenterna med efterfrågade varor och tjänster utan också finner nya produkter, produktionsmetoder och till och med nya branscher.För att få en belysning av frågeställningen kan vi gå till FK:s månadsrapporter om försäljningen. Titta på Hemköp, ett belysande exempel på hur konsten att dra fel slutsatser kan påverka ett företag negativt. Hemköp var under Nils-Erik Johanssons ledning ett framgångsrikt helintegrerat dagligvaruföretag. Nils-Erik och hans ledning var pionjärer i strategival. De satsade först av alla på svenska produkter i en nisch där inga extrapriser fanns. Marginalerna var något andra i branschen avundades. Nils-Erik Johansson var just den entreprenör som trots centraliserat ägande kunde driva och utveckla Hemköp. Men när Axfood bildades satsade man på centralt styrda butiker och koncept. Var fanns entreprenörskapet?I dag ser vi hur de centralt ägda butikerna har en mycket sämre utveckling än de handlarägda. Många av handlarna är från gamla D-gruppen, och har behållit sin drivkraft som egenföretagare. Vilken slutsats drar Axfoods ledning av det? Handlarna är just de entreprenörer Schumpeter beskrev, vilket bevisas av deras resultat. För att driva Hemköp totalintegrerat krävs en ny Nils-Erik Johansson - och en sådan är svårfunnen. Det borde vara enklare att låta de nuvarande helägda butikerna omvandlas till handlarkontrollerade. Försök!