Ingen vill neka någon att handla
I regeringsförklaringen kom det som många inom handeln väntat på. Att en utredning ska ta reda på hur ett regelverk för tillträdesförbud i butik skulle kunna se ut. Bra tycker många, och även om det är en bra bit kvar till dess att vi faktiskt har ett fungerande system innebär detta ett stort politiskt kliv.
När handelns organisationer började driva denna fråga för fyra år sedan var tystnaden kompakt. Var det någon debattör utanför handelns sfär som diskuterade frågan handlade det mer om att handeln var okänslig och att människor självklart måste ha rätt att handla mat. Har dock aldrig träffat någon inom handeln som vill neka någon att just handla!
Just dagligvarubutikerna uppfattas av många att existera i en hybridvärld mellan det offentliga och det privata. De flesta andra företagare har långtgående rättigheter att avgöra vem som får vistas i företagets lokaler. Tänk bara på alla receptioner, kortlås och annat som i princip vartenda företag har i dag. Men just butiken är ett undantag, och det är bra att man nu ser över möjligheten att utdöma tillträdesförbud för vissa personer.
Många hävdar att det enklaste och bästa hade varit att ge butiken rätt att själva avgöra vem som får komma in i butiken, men jag tror att det är mer rättssäkert att låta polis och åklagare sköta detta. Under vissa förutsättningar, som alla är lika viktiga, för utan en fungerande kedja kommer effekten av ett tillträdesförbud att utebli.
Det finns, en i grunden människopositiv tanke i Sverige, en föreställning om att om vi bara förbjuder något och talar om för människor vad de får göra och inte göra så kommer allt att lösa sig. Tyvärr fungerar inte alla på det viset. Om det inte finns några, eller mycket små, konsekvenser av ett förbud, kommer en grupp människor att strunta i förbudet. Som att det enda som händer om kakburken blir tom, fast barnen inte fick äta upp kakorna, är att den blir påfylld igen.
Det kommande förslaget måste innehålla ett snabbspår, likt det som idrottsarenorna har sedan 2005, hos polis och åklagare som gör att det går mycket kort tid mellan anmälan och ett tillträdesförbud. Då blir det ett effektivt verktyg. Om det tar sex månader hinner mycket otrevligheter och farligheter att inträffa under den tiden. Personligen kan jag tycka att livsmedelsbutikerna har en viktigare samhällsfunktion att fylla än fotbollsarenorna. Låt oss hoppas att lagstiftarna håller med om det.
Med en snabb utredning, det mesta finns faktiskt klart sedan 2005 i: Lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, och ett upplägg med snabbspår och kännbara konsekvenser för den som bryter mot tillträdesförbudet, finns det goda förutsättningar att detta kan hjälpa butikerna.
Pär Bygdeson, vd Livsmedelshandlarna
Artikeln är en del av vårt tema Chefen har ordet.
